Barn i skuggan av fattigdomen – röster ur det tysta Sverige
Sverige är ett land som ofta beskrivs som tryggt, jämlikt och välmående. Men under ytan finns en annan berättelse – en berättelse som sällan hörs högt. Den handlar om barn som växer upp i fattigdom. Barn som varje dag kämpar med något de inte borde behöva förstå sig på: brist.
“Mamma säger att vi kanske kan köpa den nästa månad”
Sjuåriga Amina sitter på sin säng och tittar ut genom fönstret. Snön ligger som ett mjukt täcke över gården, och hon ser sina kompisar skratta medan de åker pulka. Hon vill så gärna vara med.
Men overallen hon har är för liten. Dragkedjan går inte upp längre, och stövlarna läcker in. Mamma säger att de kanske kan köpa en ny “nästa månad”, men Amina vet vad det betyder. Nästa månad blir det ofta samma sak. Hon låtsas som att hon inte gillar snö längre. Det är lättare så.
“Jag är inte hungrig, mamma”
Leo är tio år och bor med sin mamma i en liten lägenhet. Det är torsdag, och lönen kommer först på måndag. Mjölken i kylen är nästan slut, och brödet är torrt.
Mamma försöker skämta, säger att de “äter som kungar på måndag”, men Leo ser oron i hennes ögon.
Han säger att han inte är hungrig, fast magen kurrar. Han vill inte att mamma ska känna sig ännu mer ledsen.
På skolan låtsas han att han glömt matsäck när det är utflykt. Han vet att fröken ordnar något, men det känns ändå jobbigt att vara den som alltid “glömmer”.
“Jag sa att jag inte ville följa med – men jag ville”
Ella är 14 år. På Instagram ser hon sina klasskompisar lägga upp bilder från bio, caféer och konserter. Hon trycker på hjärtat, skriver en emoji, men i magen svider det.
När de frågade om hon ville följa med sa hon nej.
Hon sa att hon inte orkade.
Men sanningen var att hon inte hade råd.
Hon har en gammal mobil och ett par slitna skor. Hon försöker att inte bry sig, men ibland känns det som att världen delar upp sig i de som har – och de som står utanför.
När barndomen blir en balansgång
Barnfattigdom i Sverige handlar inte bara om pengar.
Det handlar om livschanser. Om tillhörighet.
Om barn som tystnar för att slippa förklara.
För många familjer är varje månad en kamp. Räkningarna kommer alltid först. Nya skor får vänta. Utflykter ställs in. Och barnen lär sig tidigt att inte önska för mycket.
De blir duktiga på att förstå, på att vara tacksamma, på att dölja sin oro. Men inget barn ska behöva växa upp med den sortens ansvar.
Vi kan göra skillnad – tillsammans
Barnen som lever i fattigdom behöver inte vår medömkan. De behöver vår handling.
Fattigdom är inte något oundvikligt – det är ett samhällsproblem som kan förändras.
- Vi kan
- Stödja organisationer som arbetar för barns rättigheter.
- Se barnen i vår närhet – fråga, bjud in, inkludera.
- Sprida kunskap, bryta tystnaden.
- Påverka politiskt för starkare skyddsnät och avgiftsfria aktiviteter för barn.
Det handlar inte bara om pengar – det handlar om värdighet, hopp och framtidstro.
Amina, Leo och Ella finns där ute, mitt ibland oss.
De är våra barns klasskamrater, grannar, lagkamrater.
Och de förtjänar att växa upp i ett samhälle där ingen behöver skämmas för att man har lite mindre.
För varje barn som får känna sig trygg och inkluderad växer inte bara en människa – utan ett helt samhälle.
COSMEA Barn och Ungdom - B K R O COSMEA - COSMEA Kvinna
Andra inlägg
- COSMEA
- Barn i skuggan av fattigdomen – när vardagen blir en kamp i det tysta
- En trygg hand i svåra stunder – COSMEA inrättar hjälpfond 2026
- Barn som växer upp utan självklarheter
- När varje krona räknas - ensamstående kvinnors kamp i ett kallare samhälle
- De osynliga barnen
- När välfärden sviktar och maten blir en lyxfråga – då måste vi våga tala om den nya fattigdomen.
- När tryggheten inte längre räcker till
- Fattigdomen som tystnar - kvinnors kamp i skuggan av ekonomisk kontroll
